aneditingeye header
aneditingeye
Archive for June, 2011
07:13 - 30/06/2011
“I dislike men in fashion”

Bildkälla / Stockholm Street Style

Blir både lite häpen och irriterad när jag läser om Franca Sozzanis uttalande om manliga “fashionistas” (utrota det ordet, tack) på The Cut ;

“I dislike men in fashion. I don’t like it when a man dresses as a fashionista. I don’t think it’s attractive at all. Women in fashion, on the other hand, are very attractive. Women can always make you dream.”

Alltså, är hon på riktigt? Känner hur jag börjar överge mitt annars relativt putsade språk på denna blogg, men vad i detta uttalande är inte skabbigt och könsdiskriminerande? Först kläcker hon ur sig att “I dislike men in fashion” och man bara…really? Orkar inte ens förklara varför det är diskriminerande för det är så sjukt uppenbart. SEDAN går hon dock över och konstaterar att “WOMEN in fashion, on the other hand, are very attractive”. Haha. Alltså. Bäst är dock slutklämmen “Women kan always make you dream” som får Franca Sozzani att låta mer som en sliskig gubbe än som den vogueredaktör hon faktiskt är.

Självklart står denna typ av attityd inte endast att finna hos Franca Sozzani, då hon får visst medhåll i kommentarerna till artikeln;

“She is right. Look at any of those blogs where people pose outside of fashion shows. Most of those guys look ridiculous in their orange porkpie hats and prada monkey prints. Men don’t look good when they’re trying too hard.”

I detta citat är det onekligen den sista meningen som är mest talande. Män ser alltså, enligt den som kommenterat, inte bra ut när de försöker för mycket. Detta är intressant, så kvinnor, on the other hand, ser alltså bra ut när de försöker för mycket? Kvinnor FÖRVÄNTAS kanske även försöka för mycket? Nä, men ni förstår var jag försöker komma, nämligen till idén om den manliga obryddheten som av många tjejer/kvinnor upplevs attraktiv. Detta anser jag kan härledas till idén om mannen som det naturliga och kvinnan som det konstruerade, (även om det manliga könet och dess roller är lika konstruerade som kvinnans dito) vilket resulterar i en intressant genusdiskussion.

Sozzanis uttalande är helt enkelt väldigt intressant ur ett genusperspektiv, det faktum att hon själv utgör en del av modevärldens nav gör det hela än mer intressant (för liksom, jag kan ta att alla inte fattar grejen med män i tröjor med aptryck, men å andra sidan tror jag inte alla fattar grejen med kvinnor i Pradas aptryck heller). Den enligt mig mest provocerande delen av hennes uttalande är som sagt den sista meningen. Women can always make you dream. Kvinnor kan alltid få dig att drömma. Nu kanske jag drar detta lite långt, men är det bara jag som får hela kvinnor=objekt-vibben av det här? Obehagligt kan vi nog åtminstone konstatera att det är.

06:02 - 30/06/2011
Thursday thoughts

Elsa Hosk by Yu Tsai / Contributor

Dagens enligt mig mest läsvärda blogginlägg är en av mina favoritbloggare Const/Champagne’s inlägg om integritet. Tänkte komma med en egen kommentar på detta men insåg att jag håller med om i princip allting hon skriver, så läs inlägget, för detta är någonting jag anser vara både intressant och viktigt att fundera över.

10:33 - 29/06/2011
It’s better to be unhappy alone than unhappy with someone – Marilyn Monroe

Bildkälla / Fashion Gone Rogue

Jag satt precis och körde min dagliga koll på Fashion Gone Rogue och hittade denna porträttserie av Caitlin Hill, fotograferad av Eric Guillemain. Egentligen tycker jag inte att bilderna är något särskilt, men just fotot ovan fick mig att tänka på ett av mina favoritfotografier, nämligen detta på Marilyn Monroe, taget av Richard Avedon i New York 1957 ;

För ett tag sedan läste jag Richard Avedon’s beskrivning av ögonblicket när det här fotot togs; ““For hours she danced and sang and flirted and did this thing that’s—she did Marilyn Monroe,” Avedon said later, adding that the white wine helped things along. “Then there was the inevitable drop … she sat in the corner like a child, with everything gone.”

Ända sedan jag läste fantastiska Blonde av Joyce Carol Oates har Marilyn Monroe fascinerat mig, inte på grund av sitt glamourösa yttre utan på grund av sitt levnadsöde och återkommande depressioner. Kanske är det egentligen Norma Jean jag fascineras av, snarare än Marilyn Monroe. Det är därför jag finner Avedon’s fotografi så fängslande, just för att det känns som en bild av Norma Jean, inte av superstjärnan Marilyn.

12:10 - 28/06/2011
It comes to this ; we’re skin and bones – om mode och smalhet(s)en

Bildkälla / The Fashion Spot

Jag har länge velat skriva någonting om det smala idealet, särskilt efter att det inlägg jag skrev om att modevärlden verkar befolkas av snygga människor uppmärksammades. Anledningen till att jag dragit mig för att skriva om just det här, är att det är ett så himla svårt ämne. Svårt för att det skrivits om så mycket att det riskerar att bli ointressant och upprepande, svårt för att det för många är ett känsligt ämne, men framförallt svårt därför att jag måste syna även mina egna kroppsideal och idéer om skönhet.

Det finns många olika sätt att närma sig denna fråga på. Man kan fråga sig hur det smala idealet har uppkommit och hur det upprätthålls. Man kan diskutera detta ur ett feministiskt perspektiv och ifrågasätta det faktum att flickor och kvinnor ständigt förväntas vara oerhört medvetna om den egna kroppen (och dess eventuella tillgångar och brister). Man kan fråga sig varför det (kvinnliga) kroppsideal vi har idag är närmast omöjligt att uppnå utan att lida av en störning eller sjukdom (för jo, för snabb ämnesomsättning kan också klassas som en sjukdom), åtminstone efter att man har passerat 18.

Jag tycker detta är så komplicerat att närma sig, skriva om, komma fram till en vettig slutsats kring. Detta ämne består av så många vinklar, perspektiv, komponenter och teorier att det är omöjligt att ens komma fram till någon slutsats. Ändå ville jag skriva om detta. Tidigare idag satt jag och bläddrade igenom några sidor av vad som skulle kunna betecknas som en “inspirations”-tumblr med åtskilliga bilder av smala, långa tjejer med mittbenor, smutsblont hår och perfekt slitna t-shirts. Vissa modeller, men långtifrån alla. Nu generaliserar jag givetvis, men det var det helhetsintryck jag fick. Efter en stund blev jag en aning konfunderad, förstod inte riktigt varför dessa bloggar, tumblrs och sidor klassas som inspiration? Vad är det jag ska inspireras till? Detta skulle i sig kunna bli en intressant diskussion, men när jag kom till bilden jag postat i detta inlägg så satte jag mitt intellektualiserande och resonerande i halsen och kände att nu, nu får det faktiskt räcka. Vi kan liksom inte ha det såhär, det här är inte sunt, inte friskt någonstans.

Problemet är att mode inte nödvändigtvis är varken friskt eller sunt. Mode är, vid sidan om att vara en mångmiljonindustri och ett system, ett konstnärligt uttryckssätt och i likhet med andra konstnärliga uttryckssätt som film, teater eller musik så är inte mode alltid moraliskt och politiskt korrekt. Jag vet att Daniel Björk skrivit mycket om mode och moral, bland annat i en mycket uppmärksammad krönika angående modefotografen Terry Richardson förra året. Frågan om i vilken utsträckning modevärlden bör ta hänsyn till moral och etik är inte helt enkel. Björks krönika samt de reaktioner han fått på den visar tydligt på detta.

Grejen är att jag tror att de flesta av oss kan konstatera att modellen på bilden inte ser särskilt frisk eller välmående ut. Jag tror inte att särskilt många tycker att det är ett ideal i bemärkelsen eftersträvansvärt, förutom kanske de som själva lider av ätstörningar eller störd kroppsbild (för nej, jag tänker inte ta hänsyn till argument som “men hon kanske är naturligt smal” här, då det är en absolut minoritet som är så smala på bilden utan att lida av sjukdom). Egentligen tror jag inte att “size zero” är ett ideal för särskilt många och jag tror inte heller att många unga tjejer (som ofta utnämns som måltavla för dessa sjuka ideal) ser dessa bilder och tycker att det är snyggt. Det innebär ju dock inte att sjukligt smala modeller inte är ett problem, eftersom de ständigt pushar gränsen för vad som är smalt, normalt, friskt och sjukt. Ställ en tjej som drar storlek 38 (en storlek som ändå måste räknas som relativt liten) bredvid modellen på bilden och hon kommer säkerligen att se om inte tjock så åtminstone “stor” ut. När modellerna på catwalken är storlek 32 så blir det liksom inte så orimligt att vi kan plus size-modeller i storlek 40, som ju är en helt normal storlek som absolut inte innebär att man är “tjock”. Som sagt, jag generaliserar grovt här, men jag tror ni förstår min poäng.

Det här är så jävla tragiskt, och en anledning till att jag har så svårt att försöka tänka objektivt kring detta är att jag inser att jag själv inaktivt befäster och upprätthåller det här (smala) idealet. Efter att ha suttit någon kvart med den där inspirations-tumblern jag talade om så var det just det som slog mig. Inte för att det var första gången jag tänkt i de banorna, men liksom, ibland känns det så hycklande att skriva om problematiken kring ett smalt ideal. När jag själv är 1.76 och har 17 i BMI liksom. Nu är jag kanske utlämnande, men ibland är det svårt att förhålla sig till det. Samtidigt så är det inget jag rår för och inget som innebär att jag inte ska kunna uttrycka en vilja att se ett mer varierande ideal, absolut inte. Men ändå. Ibland är det svårt. När jag inser att jag kanske inte skulle vara inkluderad och självklar i vissa sammanhang om det inte vore för vissa yttre attribut. Även om jag inte tycker om det, så är det ibland svårt att förhålla sig kritisk till sådant man själv, i någon mån, tjänar på.

Jag skulle tycka det vore så himla intressant  om ni kunde dela med er av era tankar kring det smala idealet. Det behöver inte vara jättelångt och invecklat, men det vore så spännande att se hur ni tänker.

 

 

01:20 - 27/06/2011
If you want to contact me / Si vous voulez me contacter

Me – StockholmStreetStyle

If you want to reach me for any reason, please send an email to aneditingeye@gmail.com

xx
Linnéa

1 of 8 |12345678
NEW POST: BY FUNDA - GANNI FALL 2014 FAVORITES
VIEW POSTS - VIEW PROFILE