aneditingeye header
02:07 - 18/01/2012

Sometimes I don’t know where this dirty road is taking me, sometimes I can’t even see the reasons why, I guess I keep on gamblin’, lots of booze and lots of rambling, It’s easier than just a-waitin’ ’round to die*

img.src fashiongonerogue

Ibland funderar jag över varför jag egentligen tycker om mode, om det nu är det jag gör. Egentligen är jag nog ambivalent till mode, åtminstone om man ser till den rent industriella biten av vad mode är. Det märks förmodligen i mina texter. Ändå kan jag stundtals känna något som närmast kan liknas vid en förälskelse i modet, i hela den här branschen. Njutningen i att läsa en riktigt välskriven intervju eller se en fantastisk visning. Det förväntansfulla rusandet i handlederna (jag vet inte varför, men jag har en märklig tendens att rent fysiskt känna känslor just i handlederna, detta är alltså inget försök till en metafor) när jag och Klara – det är alltid med Klara jag åker – sitter på flyget till Paris och det är modevecka. När solen går ner över Les Tuileries och det är säkert trettio grader trots att det är i början på oktober och vi precis sett en särskilt bra visning och ska möta upp våra vänner och dricka vin. Nu börjar detta låta som en kärleksförklaring till Paris snarare än till modet, men är jag förtjust i dem båda.

Sedan finns det stunder då jag ser utmärglade sextonåringar i alldeles för vuxna kläder och vill gråta för att deras frånvarande blickar inte alls handlar om att se coola och världsvana ut utan snarare om djup ångest och en aldrig så bräcklig självkänsla. Jag kan ha fel, jag vet inte hur det är att sextonårig modell med ett vansinnigt lågt BMI, men jag vet hur det är att vara sexton år. Det räcker. Sådana stunder vill jag bara ge upp allt som har med mode att göra och förkovra mig i litteratur eller kanske psykologi. De stunderna är ganska många, särskilt nu under hösten har de varit många. Och ändå, ändå tappar jag aldrig riktigt mitt intresse för mode. Kanske för att jag kopplar mode till flera andra av mina intressen, såsom genus och etik. Kanske för att det är lite så det är med förälskelser, att det går lite upp och ner. Att det ibland känns som en tyngd i kroppen för att i andra stund vara just en rusande känsla av förväntan. Kanske.

Många talar om modet som en slags tillflyktsort, en fristad där de fritt kan uttrycka vilka de egentligen är. Det är visserligen ett fint sätt att se på det hela men det förutsätter att man vet vem man är. Eller åtminstone tror sig vara. Jag kan känna att mode, lika mycket som det kan handla om att vara ett medel för att uttrycka en identitet man kanske tidigare inte hittat verktyg för att förmedla till omvärlden, också är en slags flykt från mig själv. När jag tröttnar så fruktansvärt på mig själv, mitt ältande och sömnlösa nätter, mina vanor och ovanor. Då erbjuder modet mig tusentals andra identiteter, tusentals andra kvinnor jag istället kan välja att vara. Kvinnor jag kan önska att jag vore, lyckade (lyckliga) kvinnor med välstrukna skjortor och felfri makeup.

Så på något vis är modet alltid närvarande. Det är i allra högsta grad närvarande jag dricker espresso i det varma höstljuset i Paris och min bästa vän sitter bredvid mig och kollar visningsscheman och jag är lycklig. Det är också närvarande en januarimorgon när jag ser mig själv i badrumsspegeln och känner att nu orkar jag inte vara jag längre, nu vill jag byta liv med någon annan, vem som helst. Och när jag istället för att gå och lägga mig i sängen igen tar mig samman och fokuserar på att välja kläder, välja någon jag vill vara för dagen. Detta låter möjligen banalt, och det är det nog också, men det gör ingenting, det får vara så.

Jag tycker rent teoretiskt om mode av en rad olika anledningar som de flesta har med konst, genus och gränsöverskridande att göra och jag har förmodligen förklarat dessa till leda. Men jag har aldrig skrivit om hur mode får mig att känna. Ni får gärna berätta om hur ni känner kring mode, men ni behöver inte. Jag vet ju att ni är rätt tystlåtna av er, men jag tycker om er ändå.

* Rubriken kommer från låten Waiting around to die med Townes Van Zandt. Mest för att det är en fruktansvärt bra låt.

Leave a comment

Anita- 25 January, 2012 at 02:26
Jag har en ambivalent syn på mode. Jag tycker om att tänka på mode, på vilka trender som jag tror annalkas och varför, på vad modet vill uttrycka helt enkelt, på vilka materialval och passformer olika märken har, på hur varumärkesskapande är stort, hur vilken bild modebloggare förmedlar av sig själva, på varför någon väljer en viss stil eller inte är så intresserad av mode, på hur få herrbutiker det finns jämfört med dambutiker och på hur herrmodet är så mycket mer statiskt och begränsat än dammodet; rutiga skjortor någon? Jag tycker inte om konsumtionshetsen och miljöförstöringen den för med sig, samt arbetsvillkoren för de som syr våra kläder. Jag skulle önska att bara för att jeans har kostat 400 kr hur länge som helst känns det som, och ibland ser jag i reklam ifrån t ex H&M att det finns ännu billigare jeans, att bara för att priserna är så låga så innebär det inte att vi måste spendera en så stor del av vår tid som konsumenter av kortlivade produkter. Det känns som att det pumpas ut för mycket produkter på marknaden, när uppstod alla dessa outlets? Jag tycker heller inte att det är så enkelt som modetidningar och reklam vill säga, att vi ska 'uttrycka vår individualitet' via vår klädsel. (Och jag är inte alltid så säker på att vi läser av varandra på det sätt som avsändaren tänkte, olika generationer har olika refererensramar t ex.) Själv är jag 32 år, och kan se många trender som jag kan tycka ser intressanta ut, men som jag tycker jag är för gammal för. Exempelvis tycker jag om att se ungdomar i grunge-stilen, men eftersom jag upplevde den eran själv tror jag att det automatiskt skulle kvalificera mig till att klä mig för ungt för min ålder om jag skulle försöka mig på den. Och jag tycker inte att status via dyra plagg är utagerat ännu, det behöver inte vara en stor logga för prisnivån ska förmedlas, jag känner mig så 'bloggskadad' att jag kan se vilka de där ombloggade Acneskorna är och ungefär vad de kostar när jag ser dem. Jag tycker att betydelsen av den unga och smala kroppen är viktig att diskutera, då jag kan undra om exempelvis Kate Moss enkla stil med stuprörsjeans och kavaj skulle se så intressant ut om hon vägde 20 kg mer? En sak jag kom på nu som jag gillar med mode är den organisatoriska biten av det. Jag tycker om att rensa och organisera min garderob, och skriva listor på vad jag behöver köpa, och att prova om jag kan matcha mina plagg på olika sätt. Så, en högst ambivalent syn på mode som sagt! Tack för en högst intressant blogg, det är roligt att läsa en atypisk modeblogg emellanåt alla de andra jag läser!
Ingrid- 21 January, 2012 at 11:19
Håller med Julia, som alltid är dina texter fruktansvärt bra skrivna! Blir verkligen fångad varenda gång, så himla bra gjort! Som du ber om tänkte jag skriva lite om min syn på mode. Som du nog var mycket väl medveten om så har jag under större delen av min uppväxt inte varit speciellt intresserad av mode och för det mesta gått omkring i Olofs gamla kläder. Ofta under den tiden (typ högstadiet) så kunde jag kväva min lust att kanske klä mig lite finare eller mer moderiktigt genom att tänka att jag inte ville tas som en utseendefixerad bimbo som inte hade något bakom pannbenet, vilket såklart var en väldigt omogen syn på mode. Men samtidigt, can you blame me? När nästan alla uttryck av modemedvetenhet som tas i form i tjejtidningar som man läser i den åldern ackompanjeras av hur man ska förställa sin personlighet för att få killar att gilla en så är det svårt att dra någon annan slutsats. Hur som helst så har mitt modeintresse ökat stadigt dom senare åren, och jag måste erkänna att ibland när jag känner mig extra nöjd med min outfit önskar jag att du kunde få se mig nu, du skulle vara så stolt! Hahahaha. Nu har jag i alla fall vänner som fortfarande kommer med dom tankar som jag hade i högstadiet, att om man tänker för mycket på sitt utseende så förringar man resten av sin personlighet och blir bara en till del av ett konsumtionssamhälle. Och när jag ser en del tjejer så tänker jag samma sak om dom. Men nu tänker jag alltmer att jag uttrycker mig så mycket i mina kläder, vad jag är på för humör och även vad jag tycker om de människor jag träffar under dagen. Klär jag upp mig lite extra (typ i jeans som inte har hål mellan benen och en tröja som får mig att känna mig snygg, rolig och säker) så visar jag att jag tycker den här personen är värd mitt bästa jag. Sedan har jag insett hur mycket snygga kläder kan få mig att känna mig som en gladare och bättre person, bara för att jag är nöjd med mig själv! Jag har inte tänkt ta all press från media och samhället om att jag måste vara vältränad och smal och sedan INTE ta att det finns kläder som kan göra att jag struntar i mina komplex och får mig att känna mig sexig igen! Så jag antar att man måste lära sig att man kommer ta del av olika världar vare sig man vill eller inte, och så får man välja hur man använder det. Nu blev det ganska långt, hehe, men hoppas att du uppskattar mina tankar ändå! Som sagt, alltid bra blogg och alltid bra skrivet! Puss på dig!
Unnifan- 18 January, 2012 at 05:31
Dina texter är så himla fantastiska! jag saknar dig hur mycket som helst, min kul_ninna! All kärlek.
NEW POST: Signe Belfiore - PYSSEL
VIEW POSTS - VIEW PROFILE