aneditingeye header
aneditingeye
Archive for category
‘Rick Owens’
10:32 - 30/11/2010
Maskulinitet: inte lika med byxor och skjorta
I förhållande till kvinnans klädsel har mannens klädsel varit relativt statiskt genom åren. Åtminstone om vi talar om tiden från 1800-talet och framåt. Mannen har inte behövt hävda sig genom sitt yttre och han har haft viktigare saker att tänka på än sitt utseende. Kvinnan har istället fått spegla hans smak och välstånd. På så sätt har den manliga kostymen varit diskret och ganska oföränderlig. Det har varit byxor, skjorta, kavaj, jeans t-shirt… i olika konstellationer. Men så är det inte längre, eller så behöver det inte vara längre (något som verkar ha gått de svenska manliga tidningsmakarna förbi). Det manliga modet har kommit längre än chinos, rutig skjorta och kanske en liten fluga för att ”skoja” till det, eller ännu värre ”roliga” färgglada sockar.  Idag finns det flera inflytelserika designers som gör skor med klack, kjolar, transparanta skjortor, ”klänningar”, för män. Och allt på ett maskulint vis. Plagg som alltså INTE får en att tänka på transor – fast det kanske beror på vem man talar med…
(saknar källa)

Det här har tyvärr gått väldigt många förbi. Att liksom svenska män som inte är insatta i modet inte märkt eller intresserats av det här är väl någorlunda förståligt, men att det ignoreras av de som ska anses kunniga. Daniel Lindström någon? Cafe? King magazine? Det är väl dessa tidningar som är kommersiellt ledande, i Sverige, när det kommer till manligt mode. Jag tycker det snarare känns som ett testosteronfyllt magasin för machomän som liksom måste visa att de absolut INTE är homosexuella, bara för att de är intresserade av mode, genom att fylla tidningen med halvnakna ”bombnedslag” (läs Sofi Fahrman och Kenza). För det första känns det omodernt att år 2010 koppla mode till homosexualitet och för det andra, pinsamt att känna behov av att opponera sig mot det. Min vän Per sa att bli tagen för homosexuell ”skulle snarare vara en komplimang i rätt sammanhang” vilket jag också anser att det borde vara. Varför vara så rädd för att tas som bög? För idag kan vi nog ändå hålla med om att de flesta män som har skor med hög klack är homosexuella, eller har jag fel? Skor med klack skulle kunna göra många gott och inte minst för hållningen.  
Att prata om manligt och kvinnligt inom modet känns även det omodernt och relativt. På 1700 talet var rosa brodyr och pärlbeströdd satin och knäbyxor med spetskant minst lika maskulint som feminint. Kjolen likaså och som Per påpekade även kilten. De senaste, ja 200 åren har det flesta dock haft en konservativ syn på herrmodet så när jag pratar om manligt och kvinnligt när det kommer det faktiska plagg, alltså tröja, byxa, klänning etc. pratar jag alltså om vad, de kanske allra flesta, anser vara manligt och kvinnligt idag.
Det jag tycker är det mest konventionella och gränsöverskridande för manligt mode idag är snitten och materialvalen. Som Per sa har exponering av hud varit något ”feminint”. Att som man visa för mycket hud, på kanske framförallt fel ställen, har varit väldigt tabu. Att till exempel ha shorts på sig inne i staden har vi fått veta är ett STORT NO-NO, vilket Scott Schuman exempelvis förtydligat på sin blogg The Sartorilaist. Att visa hud har alltså varit något för kvinnor men som även börjar synas allt mer för män. Hel- eller delvis transparenta överdelar för män och herrplagg med bar rygg har synts allt mer vilket faktiskt är väldigt nytt för herrmodet. Ytor med spets, som vi länge sett i kvinnligt mode, syns nu också på herrplagg. Calvin Klein visade för våren 2011 magkorta tröjor och även om det troligtvis alltid har funnits en eller några designer som ”lekt” med herrmodet på det här sättet så börjar det spridas till mer inflytelserika designers och det går inte längre att ignorera, vilket jag tror många gjort (Daniel Lindström). Det är en förändring som inte är kortvarig. Det kommer säkert ta tid innan den ”breda massan” tar till sig förändringen men enligt mig är det fullkomligt oundvikligt att förändringen kommer. Det känns som att manligt mode, för första gången på riktigt länge, kan börja konkurera med kvinnligt mode. 
Och det är positivt för alla parter. 
Givenchy

Rick Owens

Gareth Pugh

Editorial från 160g

Raf Simons

Designers som är bra på att korsa gränserna för feminint respektive maskulint: Rad Hourani, Rick Owens, Givenchy, Calvin Klein, Raf Simons, Gareth Pugh, Damir Doma…

06:36 - 27/10/2010
Rick Owens och estetiken.
Vår/sommar 2011
Rick Owens, den Kalifornien-födda sonen som känns allt annat än Kalifornien – vilket INTE är mig emot.  Owens är mjuk(?) goth och inte ”The Hills”. Han är också en av mina favoriter och vågar nog uttala mig om att han även är en av Linnéas – min fina bloggkollega. Owens är bestämd i sin estetik och design men ändå förnybar, dvs. att han håller fast vid sitt formspråk, han kompromissar inte men lyckas ändå skapa något nytt och ännu mer förträffligt säsong efter säsong. Vissa plagg återkommer eller består visserligen vilket jag tycker är naturlig – varför byta ut ett vinnande koncept? Ett sådant exempel är hans kläder, och då framförallt jackor, i skinn så tunt att det känns som mjukaste sammet och som ”draperats” på kroppen. Även om detta plagg i princip alltid finns med i hans kollektioner skapar han ett nytt begär efter plagget eftersom han lyckas visa upp plagget på ett annat, ett nytt sätt.  En ny ”vision” i hans redan existerande vision.
Skulle jag definiera Owens design skulle jag säga avantgard-minimalism vilket för mig är det bästa av två världar. Hans vårkollektion illustrerar det tydligt. Det är rent och enkelt men med inslag av mer komplicerad experimentell konstruktion. Färgerna är ALLTID svart, vitt och grått – oavsett säsong. Kvinnan hämtar inspiration från mannen och mannen hämtar även inspiration från kvinnan.
Jag kanske inte tycker att hans senaste kollektion för vår/sommar 2011 är hans absolut starkaste, kanske för att jag generellt fördrar höst/vinter kollektioner, men den är definitivt stark. Owens brukar vara riktigt rå men den här kollektionen är lite mjukare och mer böljande än vanligt. Den är också ovanligt kommersiell för att vara Owens – betyder dock inte att han gått ifrån sitt formspråk.
Owens säger till style.com: ”I started with abandon. Now I’m more interested in control”.
Det är intressant att han säger det för är det någonting JAG känner när jag ser kollektionen så är det just kontroll. Kontrollerande kontraster av styrka och mjukhet, elegans och råhet. Väl avvägt.
Jag tilltalas/imponeras av Rick Owens förmåga att bygga upp ett helt koncept (vilket inte är något han åstadkommer helt på egen hand – det är många personer som bidrar men jag ger ändå Rick äran). Smink, hår, scenografi, musik, hans egen person etc. följer samma linje, vilket man kan tycka borde vara självklart, i teorin, men som långt ifrån är det.  Jag hoppas att Rick Owens fortsätter att göra det han gör bäst – RICK OWENS. Att han inte ”säljer” sig som, exempelvis, Olivier Theyskens gjort i och med att han tar över Theory fullt ut (jag menar: vilket slöseri med talang). Det vore en tragedi…
Owens design är fantastisk, men hans koncept kanske ännu bättre.
NEW POST: BY FUNDA - THIS WEEK’S WISHLIST
VIEW POSTS - VIEW PROFILE