aneditingeye header
09:07 - 06/02/2013

Om mode som fristad och fängelse.

mirandacover

 

 

Ni som har läst den här bloggen länge vet att mitt fokus ofta ligger på att skriva om och kring mode, genus och feminism i olika former. Jag är, som ni som läser den här bloggen och/eller känner mig i verkliga livet, i princip vad man skulle kunna kalla för en radikalfeminist. Riktigt jävla övertygad är jag om att den feministiska kampen behövs, och jag följer den ständigt pågående debatten om genus och feminism med entusiasm och inte sällan med ett brinnande raseri. Jag har varit feminist (och kallat mig för det) sedan jag var ganska liten, kanske 11-12 år sådär. Då mina föräldrar är väldigt feministiskt och politiskt medvetna och min pappa är väldigt vänsterorienterad i sina åsikter (inte för att vänstermän alltid nödvändigtvis är feminister, viktigt att påpeka) har begreppet varit ständigt närvarande i samtal och diskussioner. Detta i kombination med att jag var (och är) en extrem pluggis som alltid vill veta vad som händer i samhället har lett till att frågor kring feminism, genus och könsmaktsordningen idag är mitt kanske allra största intresse och hjärtefråga. Grejen är att jag får känslan av att ni som läser den här bloggen har rätt bra koll på vad genus handlar om, så tänker inte köra någon större genusföreläsning här, så enough said om det.

Ibland får jag frågan (eller frågar mig själv) om hur jag kan vara såpass feministiskt övertygad och ändå älska mode. Kanske har någon av er som läser detta och som också älskar mode men är övertygade feminister ställt er själva samma fråga. Mitt intresse för mode och mitt intresse för feminism har i princip pågått ungefär lika länge, jag började bli verkligt modeintresserad när jag var i trettonårsåldern, och ungefär i samma veva började jag aktivt läsa om feminismen och vad den innebär, och efter nio års funderingar kring detta tror jag mig nu kommit fram till ett svar som jag känner fungerar någorlunda och som jag kan stå för.

Dels handlar det rent krasst om att det egentligen, i egenskap av medveten feminist, inte går att älska något ämne (musik, film, teater, mode, konst etc.) fullt ut eftersom allt i vårt samhälle påverkas och genomsyras av könsmaktsordningen. Det vi kallar könsmaktsordningen, eller patriarkatet, handlar ju kortfattat om en insikt om att vi lever i ett samhälle där det finns en genomgående struktur där män generellt sätt gynnas och där kvinnor missgynnas. Mode kan absolut ses som problematiskt då det tveklöst är med och reproducerar ideal kring hur kvinnor (och män, men främst kvinnor) får och ska se ut, vara och bete sig. Detta är jag fullt medveten om och kritisk till, men faktum är att alla konst-/kulturformer (detta med att kalla mode för en konstform är en diskussion i sig, men i denna text väljer jag att förhålla mig till mode som just en sådan) reproducerar dessa ideal i någon utsträckning.

Sedan har vi det faktum att mode, och att konsumera mode, ses som någonting mycket ytligt och trivialt. Detta är enligt mig ytterst intressant då det mig veterligen inte är mer världsligt eller banalt att glädjas åt exempelvis ett väskinköp än vad det är att fyllas av en känsla av inre tillfredsställelse efter att ha kommit hem med den senaste teknikvaran. Mode ses helt enkelt som ytligt mycket på grund av att det traditionellt sett är ett kvinnligt intresse. Kvinnliga intressen och sysslor har alltid värderats mycket lågt, både historiskt sett och i nutid, detta är ett faktum. Sedan att mode handlar mycket om estetik och just yta är en annan sak. Det är inget fel med att tycka om estetik, eller ens skönhet heller för den delen. Människor har i alla tider ägnat sig åt att smycka sig själva och sina kroppar, det är inte fel per se, problematiken uppstår när fokus enbart hamnar på kvinnors utseenden och skönhet (eller avsaknad av skönhet för den delen).

Samtidigt tänker jag inte förneka med att det finns mycket som pågår i modevärlden/industrin/branschen som jag personligen tycker är förkastligt, såsom användandet av minderåriga modeller, produktionsvillkoren, objektifieringen av kvinnor etc, och jag tycker att modebranschen har ett stort ansvar att försöka arbeta med det som går att förändra och förbättra, absolut. Min invändning mot att använda dessa saker som skäl till att jag som feminist inte kan tycka om mode handlar snarare om just det jag nämnt tidigare, att dessa ideal inte på något vis enbart finns i modebranschen och “våra” kretsar, utan genomsyrar hela samhället. Ska jag vara stenhård när det kommer till att hålla mina feministiska principer skulle jag aldrig kunna öppna ett magasin, besöka en biograf eller ens läsa en bok, om ni förstår hur jag menar?

Sist men inte minst handlar mitt modeintresse till viss del, och detta är mycket paradoxalt, om att mode och modekretsar inte helt sällan känns som en slags fristad. Jag ska försöka förklara hur jag menar med detta. Män, och i synnerhet vita sådana, äger i de allra flesta fall tolkningsföreträde när det kommer till väldigt mycket. I de allra flesta branscher är det män som sitter på maktpositioner och män som drar in pengarna. Modebranschen är inget undantagsfall, de flesta koncernägare är män och de flesta som äger stora modepublikationer är också män. Män bestämmer, precis som Beyoncé (älskar henne) i en intervju nyligen, vad som är sexigt och vad som är feminint, vilket givetvis är helt uppåt väggarna, men vi kan nog alla enas om att det är så det ser ut. Och som jag säger, modebranschen är inget undantag från detta, det försöker jag inte påstå. DÄREMOT så är modebranschen en av de mycket få branscher där ditt kunnande och din kompetens inte ifrågasätts på grund av det faktum att du är just kvinna. Det är ingen som ifrågasätter  Anna Wintour, Carine Roitfeld eller Anna dello Russo för att de är kvinnor. Hade dessa kvinnor, som alla tre måste anses besitta enorm makt inom mode, arbetat som exempelvis politiker hade det förmodligen sett mycket annorlunda ut. Så ja, mode är absolut ett medium som reproducerar ideal för hur jag i egenskap av kvinna ska vara, men det är också en slags fristad där jag inte känner att det faktum att jag är kvinna nödvändigtivs kommer att vara ett hinder för mig i mitt framtida yrkesliv (betänk nu dock att jag vill arbeta inom pr, marknadsföring och journalistik) och det kan kännas befriande. Jag vet att det florerade en debattartikel på nätet för några år sedan som behandlade just detta och som är mycket läsvärd, men lyckades inte hitta igen den nu. Att umgås med människor som ägnar sig åt mode och röra sig i modesammanhang kan också vara befriande på så sätt att det är sammanhang som ofta domineras av kvinnor och homosexuella män, vilket kan vara ett vilsamt avbrott från vita, heterosexuella cismän som ofta har en tendens att ta för sig mycket i det offentliga rummet och dominera samtal och diskussioner (obs, nu generaliserar jag dock kraftigt, men ibland kan det finns en poäng med det).

Känner mig extremt ringrostig när det kommer till att formulera mig i skrift, så ni får ursäkta om detta inlägg verkar en aning förvirrat.

 

08:19 - 06/02/2013

TILLBAKA osv.

Richard-Bush5

img.src

Hej alla snälla! Haha skoja, nejmen nu bor jag i New York med världens bästa Klara och pluggar  på Fashion Institute of Technology. Så är det med det. Förstår om jag tappat cirka alla mina läsare eftersom jag inte bloggat sedan typ oktober, men tänkte iallafall återuppta bloggandet igen. Har gått och laddat i tre månader med massa grejer jag vill skriva om mode, feminism och allt som rör det, så ja, hoppas ni fortfarande vill läsa!

Har även (typ två år efter alla andra, inte direkt först på bollen när det kommer till tekniska saker) skaffat instagram, så om någon vill följa mig där heter jag @violagretalinnea.

08:17 - 02/01/2013

2013

Lana del Rey for Obsession Magazine

Den här bloggen är inte död, tro det eller ej. Återkommer om några veckor, från en annan stad och en annan världsdel.
Gott nytt år!

10:35 - 30/10/2012

i wont cry myself to sleep like a sucker, i won’t cry myself to sleep, if i do, i’ll die. now you fall asleep with another, damn you, damn you

http://www.youtube.com/watch?v=iuPboz4DH_Y

10:38 - 27/10/2012

Anna Selezneva / Vogue Paris

2 of 72 |123456789...Last »
NEW POST: Emilia de Poret - Bonjour Tiaan
VIEW POSTS - VIEW PROFILE